Öppna dörrar

Dörrarna står öppna i vårt gamla hus. De står öppna så att ungarna och flugorna kan pila in och ut. Ibland blir det för mycket flugor. Och ibland för lite ungar. Då går jag ut i den rufsiga trädgården för där är det aldrig tyst. Där tjirpar svalorna förbi och bina surrar och lärkan drillar högt i skyn. Och tänk! Den ivriga rosen som startade för tidigt håller nu på att slå ut i ett överdåd av enkla, vita blommor trots att jag trodde att den förfrusit av köld och isande vindar. Och så kommer en unge hem för någon timme, innan hon susar vidare mot nya äventyr. Och jag sitter i skuggan under päronträdet och andas in sommardoft och solstänk. Och försöker att låta nu vara nu.