Zooma in, fokusera och beskär

Det är så lätt och att överväldigas. Det är bekymmer som får tankarna att gå på repeat i våra stackars trötta hjärnor eller ensamheten som hotar att göra oss osynliga. Det är all ondska vi ser i världen och vår egen otillräcklighet. Det är övermäktiga krav och tidsbrist. Eller oceaner av tid.

Naturligtvis ska allt det här bearbetas och åtgärdas på ett eller annat vis men ibland måste vi låta det lilla vara nog. För att orka. För att låta själen vila. För att läka. Och för att hämta kraft till förändring. Och naturligtvis har det tänkts och formulerats mängder av goda råd och visdomsord om det här i Bibeln och i andra böcker och skrifter av människor långt klokare än jag. Men ibland behövs det något hemsnickrat och egenformulerat. När det får landa så blir livet ljusare och vackrare. Och värt en förändring.

Det jag själv upprepar om och om igen är raderna;


Zooma in
Fokusera
Och beskär

Ändå

Nu silas ljuset genom gyllene blad. För nu har aspen slagit ut. Den skira grönskan påminner om höstens färger. Och den gråa dagen kan inifrån lätt förväxlas med en kulen höstdag. Men där ute doftar det av olvon, hägg och nyklippt gräs. Och fåglarna sjunger mig lycklig.
Så det är ingen tvekan. Det är vår!

Ändå

Knotigt

Vridet

Grått och torrt

Översållat av ett skum av rosa siden

Innovation

Det gäller att inte ge sig. Att ständigt söka nya vägar. Att om om och om igen pröva och förkasta. Och så plötsligt finns lösningen där. Så enkel och så genial. Det gäller att omge sig med problemlösare.

Krock

Ibland blir man överraskad. Mina förutfattade meningar om grannstaden fick sig en knäck häromdagen. Och det var ju trevligt. Då talar vi ändå om staden med den fulaste rondellkonsten i landet. Det vi hittade var ett mysigt ställe att fika på. I ett gammalt hus med snickarglädje och med en fantastisk ramp fanns ett 85 år gammalt konditori. Och det hade vi missat alla de där halva-vägen-var gångerna som vi träffats för att prata och fika. Så vi njöt av miljön och goda bakverk. Och jag fotograferade möbler och inredning, men plötsligt såg jag vad det var jag fotograferade. Lampan såg ut att vara från trettiotalet eller kanske fyrtiotalet. Och den var prydd med örnar.

Då blev det plötsligt en krock mellan det mysiga och det onda.