Jag vandrar sakta runt i trädgården. Stannar vid kaprifolens
lena doft och andas. Fåglarna kvittrar ännu. Flaggan hänger slak på
flaggstången och ingen vindsång hörs i vår lilla by. Vid syrenhäcken stannar
jag till igen. Drar in doften. Njuter och andas långsamt. Jag hinner det i
stillhetens och långsamhetens tid. Det är inget som måste hinnas. Inget att
stressa iväg till.
Jag vandrar i min trädgård. Ser hur allt växer och frodas.
Gräs så väl som ogräs. En gråsparvsunge vinglar upp från marken och krockar med
sin mor i sina desperata försök att sätta sig i säkerhet när jag närmar mig.
Som vore jag sorgen. Men den undslapp mig den här gången. Nu sitter den lycklig
på en gren i björken och kvittrar övermodigt. Som sig bör.
Och jag fortsätter
till nästa rabatt. Ser hur rododendronens knoppar nästan brustit. Snart kommer
den att blomma översållad av lila blommor för att sedan lösas av, av nästa
blomprakt i min trädgård. Som sig bör. Som alltid. För livet går vidare även i
en trädgård en junikväll utan värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar