Nu tinar mitt hjärta och mitt trädgårdsland och kajorna bygger bo i uthusets skorsten. I mitt ”skyddsrum” blir det inga brasor i sommar. Inte innan kajungarna är flygfärdiga och skorstenen rensad i alla fall. Dessutom bygger dottern bo i uthuset i år. Eller förvarar sitt bohag där i alla fall.
Kajorna är mina närmsta grannar. De är mitt sällskap de tomma dagarna om ock mötta med blandade känslor. De är skygga och fräcka på samma gång. De skränar och smutsar ned men arbetar troget och oförtrutet för att bygga sitt bo. Och vaktar det lidelsefullt mot angripande skator eller släktingar. Gör allt för att skydda det de håller kärt. Som vi alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar