Igår började det och nu håller det på. Tolv dagar fulla av samvaro och gemenskap. Nu kommer de indroppande den ene efter den andre, stannar ett tag och åker igen innan nästa dyker upp. Och jag är så glad! Och känner mig så privilegierad. Tänk att ha dessa vänner och att dessutom vara släkt med flera av dem. Tänk att få längta lite. Och att sedan få mötas igen. Tänk att få krama om den som annars är en röst telefonen. Tänk att få stryka en kind och hålla en hand. Nu är det min tur och jag tänker njuta av varje sekund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar