Mörkret sänker sig sakta. Det som förut sågs klart tonar bort, får mjukare kanter. Skymningsljuset är varmt och vänligt. Inga skavanker syns längre. Dammtussarna i hörnet kan ingen ana. Inte heller rynkorna. De grå strimmorna i håret. Skymningstimmen är en stund av stillhet. Eftertänksamhet.
Nu får den sällan plats. I vetenskapens värld i går belystes uttrycket och fenomenets betydelse förr och avsaknad av förankring nu. Idag tänder vi lampan när vi inte ser längre. Varje tid på dagen ska utnyttjas till aktivitet. Inte nödvändigtvis produktivitet.
Jag vill ge skymningstimmen en chans. En stund till eftertanke och reflektion. Troligen blir jag mer produktiv. Och mer tillfreds.
Alltså tänder jag en brasa. Sjunker ned i farfars fåtölj. Sitter stilla med händerna i knät. Inga krav, inga måsten. Bara kura skymning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar