Hjärtevärmarre

Alla dessa möten är mina hjärtevärmare.

Människor far förbi. Vi snuddar vid varandra. Ibland bara för en sekund. Ibland delar vi vardag och fest. Nära och innerligt. Men så kantrar vinden. Och med sorg och ibland bestörtning glider vi isär. Eller bara omärkligt och naturligt. För att aldrig mer mötas. Eller så gör vi det. I en annan tid och i ett helt annat liv. Långt senare. Och då delar vi en ny tid med varandra där våra olika livsvägar ger en ny dimension. Som mötet idag.

Jag sörjer inte längre förlorade vänner. Jag gläds åt dem. Är tacksam över dem. De värmer mitt hjärta. Om jag låter mig minnas.

Vissa möten blir bestående. Det är de som alltid, oavsett vad som händer står fast. De man kan ta upp tråden med och fortsätta som om ingen tid passerat. De är sällsyntare än guld och ädla stenar och inte alla förunnat. Dem gläds jag åt i ödmjuk tacksamhet. Kalla dagar är de en värmande brasa och gråa dagar mina tulpaner!

Men har jag ingen brasa så får jag tända ett ljus. En del möten är korta. De räcker bara till några koppar kaffe eller ett inlägg på facebook. De har olika färg och form. Till och med olika kvalitet. Men jag samlar på dem. Jag trär upp dem på ett snöre. Ett efter ett. Och en dag har jag ett pärlband av minnen att glädja mig åt.

Minnesssåll

Leendets glimt

Ett minnes röst

Ett klottrat ord

Ett fotografi

Av ett liv

från förr.

Jag ler

Foto: Matilda Höglund