Sista sommaren

Kanske är det här sista sommaren i vår lilla by. Kanske är det sista sommaren vi sår salladsfrön i vår numera minimala odling. Just nu är det, det vi jobbar för. Att låta någon annan älska det här huset.  Att lämna över det och alla drömmar och planer till någon som vårdar det bättre än vi hann. Någon som vill vandra runt i trädgården och insupa alla dofter. Och som njuter av det.

Det är så livet är. Vi går vidare. Och livet går vidare trots det. Vi sorterar vårt liv och våra papper. Packar ned vårt överflöd. Vi hade besök från Uganda för ett par år sedan. Ephraim vandrade runt i vårt hus och såg sig omkring. Han vände sig mot mig och sa: ”Ni behöver aldrig köpa något mer i hela ert liv!” Och det blir mycket att packa. Och dela ut och skänka.

Samtidigt njuter jag mer medvetet av det vi har just nu. Vackra spegeldörrar, ljusa rum, syrenhäckar och fågelkvitter. Trädgårdens rymd och små vrår. Nästa sommar är det någon annan som rensar rabatterna och sår sallad i långa rader. Och vi har landat någon annanstans.

Utan återvändo.

Men än är det vi som äger. 

Så morsdagspresenten njuter jag av.

Och lådorna fyller vi med mer jord och med små frön av liv.