Nu står då äntligen äppelträden i blom. I år igen. De har
försiktigt öppnat sig mot solen och livet. Fortfarande inte helt övertygade om
att inget ont ska hända dem. Och det är ju inte ett löfte de kan ges. För än
kan järnnätterna drabba. Bakslag får man räkna med i vårens och långsamhetens
tid. Det är snarare regel än undantag. Så frågan är hur rustade de är att möta
motgången. Vilka av dem som trots allt när hösten kommer stått emot kyla, regn
och angrepp av insekter och annat otyg. Och vilka av dem som håller sitt löfte
om att bära frukt. För det är ju trots allt det som är deras syfte.
Fast just
nu förgyller de min dag med doft och skönhet.
Och jag tycker att det kan få
vara nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar