Månsken

Jag älskar när månen lyser in genom sovrumsfönstret. Förr försökte jag ibland hålla mig vaken bara för att kunna njuta av den. Numera håller månen mig sällskap sömnlösa nätter.

Det är något speciellt med månljus. Det är så milt och så vackert. Jag älskar till och med ordet. Månsken. Det är vackert. När månen är full riktigt skimrar den i våra gamla blåsta fönsterglas. Det ger mig lite ro. Och månljuset är så förlåtande. Inga skavanker syns. Inga dammråttor i hörnen. Allt bäddas in i skimret. I det dunkla ljuset. Jag kommer att sakna det här. Månskenet genom fönsterrutan.

Och att vakna av att solens strålar kittlar mig på näsan. Och morgonens jublande fågelsång genom rutan. För så här kan det väl inte vara i stan? Månskenet lyser svagare där bland gatuljus och billyktor. Där sover man bakom rullgardiner och fällda persienner. I mörker. För att utestänga.

Där vandrar månen osedd över himlen.

Dröm

Låt tanken sväva

Gränslöst

högt och fritt

Störtar den

Så störtar den