Nu är min rabatt ett minne blott. Ersatt av grus och trä.
Det är så praktiskt att slippa rensa. Och så tidsbesparande. För den som ser
rensningen som en tung plikt och inte som en kontemplation är det så. För mig
som inte längre kan är det till att acceptera. Och värre nederlag finns det
väl. Och större sorger också för den delen. Men en liten bit har vi sparat. Där
blommar några rosor och stockrosor i år. Nästa år blir det glesare och tommare.
Men så är livet också ibland. Allt blir inte som man tänkt sig. Allt går inte
att förutse och att planera. Så då får man ta det man får. Violer är också
fint. Och inte så dyrt. Och vem vet hur livet är då. Jag kanske gräver en ny
rabatt. En upphöjd och oregelbunden och mycket större. För vem kan förutspå
livets kringelkrokar och vem kan säga hur allt ska bli. Men i år gräver vi igen
rabatten. Sparar tid och irritation. Och jag tittar bara på den bit jag har
kvar. Och blundar mot det som inte längre finns.
Blomsterminnen
Kronans nickande i
vinden
Smeker sidenfärgat
mitt öga
Doftar sommarminnen
Förförd sluter jag
ögonen
Njuter
Taggarna har jag
glömt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar