Allt är fruset, isbelagt. Snön ligger i mjuka sjok i min trädgård. Smala skottade gångar slingrar sig fram till vedboden och ut till vägen. Snön glittrar och gnistrar. I dag ser den ut som spunnet socker, fluffig och lätt. Solen värmer. Det droppar lite försiktigt från vedbodens takskägg. Snön smälter lite på trappan. Den första dagsmejan är här. Kanske kan jag sitta på trappan en liten, liten stund och värma ansiktet i solen. Det ska bli vår i år också. Den här oändligt långa vintern ska få ett slut. Det ska bli nya tider. Snart.
Tro
När det snöar igen.
När temperaturen sjunker igen.
När det fryser en gång till.
Då minns jag solen mot min kind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar