Tiden har stannat. Klockan står stilla på tio i sju. Den tid
som brukar vara början på dagen. Då man tar spjärn och kastar sig ut i dagens
utmaningar och möjligheter. Min klocka blir aldrig mer än så. Den stannade där
den första november och har sedan inte rört sig. Inte här på den här sidan och
inte i livet. Runtomkring snurrar timvisarna i hysteri. Tiden räcker aldrig
till. Men här räcker den och blir över. Och vad gör man med överbliven tid?
Kunde den säljas på Blocket vore jag rik. Nu skaver den och tröttar. Men
ingenting är heller aldrig för sent. Ord som tidsåtgång och tidsbrist har jag
stuvat undan. Lagrat gör att plocka fram senare i en annan tid. .Här vilar jag
i tiden och tränar på att låta den verka. Jag svävar i en tidlöshet mitt i
samtiden. Viktlöst men inte meningslöst bara pliktlöst.
Och jag är alltid i tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar