Snart är det väl ändå sommar, även i år. Den tid då rosorna
blommar. Då pionerna doftar och jag kan sitta tillbakalutad i min bästa stol
och njuta. Då när vindarna är ljumma och tunga av syren och kaprifol. Då när
varje andetag är ljuvligt och sött. Snart är vi väl ändå där. Även den här
långa, långa vintern i stillhet och långsamhet måste väl få ett slut. Och
sommaren måste väl ändå tina upp. Det goda tar vi ut i förskott i år. Vill inte
vänta på att rosorna blommar. Måste få uppleva sommarsötman redan nu. Vårens
timmar tickar sakta. Solen värmer ännu bara fläckvis. Men jag bläddrar bland
bilderna och låter mig hänföras. Minns rosorna före vargavintrarna. Känner
minnets doft och känslan av sammetsmjuka blad. Minns stunder av sann lycka och
absolut vila. Och lever i det en stund. Tittar inte ut på kajorna i skorstenen
och de enorma, mörka molnen på himlen. I mitt hjärta är det sommar nu. För en
stund. I ett ögonblick. Det onda tar vi när det kommer….
Drömsommar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar