Vårkänslor

Så lyser solen igen. Visserligen mellan molnen, men ändå. Åkern på andra sidan grusvägen är harvad. Kajorna pysslar och ruvar i skorstenen. Det är vardag igen i långsamhetens tid. Nu har sädesärlan anlänt. I rabatterna blommar scilla och hyacint. Och jag längtar efter att få odla. Tträdgårdsdrömmarna är alltid som starkast nu på våren. Nu finns inga begränsningar och inget ogräs med i beräkningen. Nu ser jag för mig prunknande rabatter med pioner och rosor. Jag drömmer om uteplatsen som aldrig blir byggd och växthuset vi aldrig köper. Jag ser för mig hur vackert allt kommer att bli. Sedan. När vi hunnit med. Fått råd. Då. Och sedan kommer sommaren och jag låter mig nöja med det jag har. Utemöblerna står bra i gräset också. Det är dessutom praktiskt att flytta dem efter sol och skugga allt efter behov. Och salladen räcker. Och tomater kan man köpa. Och några rosor klarade den här vintern också. Det går att använda kirskål i matlagningen. Och den täcker ju bra. Jag vandrar runt i min trädgård och ser bara det vackra. Och överser med det ofullkomliga.

Drömmar om liv

väcker mig

livshoppet spirar

knoppar

vårtidens bejublade föreställning