För några år sedan var den nästan ful. Nu är den trendig.
70-talskoppen som förvisats från finrum till köksskåp till sommarstugan och så
till den yttersta utposten, lillstugan. Och nu har tiden hunnit ikapp den. Nu blir
vi nostalgiska när vi ser den och tänker tillbaka på den tid när en sådan kopp
tillhörde vår vardag. För oss andas den kök med vaxduk och hembakade farmor
Rut-pepparkakor. För våra barn minner den om evighetslånga somrar då koppen
försiktigt stuvades ned i en korg och plockades fram igen på den stugtomt som
för dagen var fikatomten. Och just nu skänker den en stund av frihet, av
normalitet i en skrumpen tid.
Ah! Du var HEMMA!
SvaraRaderaJa visst är det märkligt hur våra känslor kan ändras inför estetik. Eternit var höjden av bedrövlighret när jag var ung. Nu börjar det mildras. Det börjar bli OK. Skulle inte förvånas om jag en dag tycker om det.