Ni vet, livet pågår hela tiden.
Det är lätt att tänka att nu är det så här. Det är det här vi har att förhålla oss till. Nu är förutsättningarna givna. Det är bara att jobba på, spotta i nävarna och ta nya tag.
Men så kantrar livet igen.
Och så orkar vi inte jobba på, spotta i nävarna och ta nya tag. För allt går inte över och allt blir inte bättre. Och alla sagor får inte ett lyckligt slut. Det är så livet är.
Så sveper förtvivlans vind genom våra liv. Ibland som en stilla viskning och ibland som en vild orkan.
Låt det ske. Släppt taget en stund och låt er föras med. Det är inte farligt. För alla vindar mojnar.
Men på något vis blir till sist även det oundvikliga vardag. Och i vardagen ryms även glädjen. Trots allt. Och i de stunderna hjälper det att
zooma in, fokusera och beskära
Ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar