Vissa människor lämnar avtryck i själen. Det är som om de
har tyngre fötter än oss andra. Det märks vart de gått fram. Det de säger har
tyngd. Vi lyssnar på dem och deras ord landar djupt inom oss. Men samtidigt är
de sällan stora i orden. Just därför lyssnar vi. De har en ödmjukhet i det de
säger och kan därför vara raka och tydliga utan att det sårar. Kanske för att
det är sagt av ren vänlighet.
Andra människor säger inte mycket. Men det de gör sätter
spår. Det är vardagliga och omtänksamma handlingar. Som de sällan talar om och
inte visar upp för andra.
De slår en signal. Skickar ett brev. Bakar bullar. Målar
skåp. Och dricker kaffe i bersån.
Det är som om vissa människor bara genom det de gör och
säger sprider en frid och ett lugn omkring sig. Samtalen bottnar. Handlingarna
hamnar mitt i prick. Mitt i behovet. Och mitt i hjärtat. Och en vacker ton svävar liksom kvar när de går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar