Så sitter jag där igen och tittar dumt på skafferidörren. För
det slog mig just att det är där inne som termosen står. Och vad värre är så
ligger dotterns goda cupcake därinne i en burk. Och här sitter jag. Det är svårt att vara spontan i det här livet. Visseljohannan tjuter på spisen och jag drar bort den från plattan. I tid. Lite
planlöst öppnar jag kylskåpsdörren och kikar in. Som om någon skulle ha lagt in
något gott där som en liten söndagshälsning. Jag lyfter blicken och undret
sker. För där i kylskåpsdörren ligger en underbar cupcake! Ljuvliga unge, den omtanken värmer! Så
jag häller kaffet i en plastflaska, väntar tills det ångat av lite, stänger och
trär på en yllestrumpa. Nu är det inte fåfänga finkoppar som gäller utan enbart förnuftighet förpackad i strumptermos. Allt åker ner i ryggsäcken och jag ger mig ut på lånade
hjul. Ut i friheten. Och jag andas solsken, kaffedoft och njuter av sötma och värme.
Så fick jag förmiddagsfika i solen jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar