Jag har ätit ett äpple.Det måste ha varit någon särskilt, särskild sort för när jag bet i det var det alldeles lagom friskt och krispigt. Det smakade sol och varma höstdagar. Jag åt långsamt och njöt. En god stund, helt enkelt.
Samtidigt stänger EU gränserna. Människor på flykt tvingas tillbaka till ett land som nyss inte ansågs säkert ens för dess egna innevånare. Och som fortfarande inte är det om man är journalist eller akademiker. Andra sitter fast mellan stängda gränser. Människor drunknar i desperat flykt för sina liv. Barn drunknar. Sprängs.
IS. Boko Haram. Al Qaida...
Men jag äter mitt äpple. Förundras över smaker och strukturer och det lilla under det är. Skriver, lite bävande, det jag tror är sant: Vi måste njuta små goda stunder mitt i det stora onda.
Ja visst!!! Ett sanningens (och tröstens) ord!
SvaraRadera