Yes!!

Jag var en gång i tiden med en skolklass till en missionskyrka och tittade på ett påskspel. Det var ett påskspel som engagerat hela församlingen. Skådespelarna var i alla åldrar och föreställningen var välregisserad och dramatisk. Lite väl dramatisk tyckte några av de minsta. En liten kille smög sig tätare och tätare intill mig. När Jesus spikades upp på korset viskade han: ”Han dör väl inte?” Och en annan pojke viskade tillbaka: ”Du ska få se!” Han lät lite hemlighetsfull och lite tröstande. Föreställningen fortsatte och stämningen var laddad. Så kom kvinnorna till graven och fick höra att Jesus blivit levande igen. Den lille grabben bredvid mig studsade upp på fötterna sträckte händerna rakt upp i luften i en segergest och ropade:” Yes!!”

Det är mer än tio år sedan det här hände men varje påskdag tänker jag på den där lille grabben. På den spontana glädjen och lättnaden över det lyckliga slutet. Och jag tänker att det är ett mysterium det här. Hur ett totalt nederlag kunde vändas i en seger. Och vissa dagar när segrarna uteblir så tröstar jag mig lite med den andre grabbens ord: ”Du ska få se!”