När allt i livet går som i tjära är det lätt till att någon
helt oskyldig får ut för frustrationen. Som den stackars taxichauffören som
ringde idag och ville veta om jag kunde ta mig in i hans ganska höga bil. Naturligtvis
kunde han inte veta att det strulat med olika säten de fyra sista gångerna jag
åkt. Så då fick han sig en liten känga. Om att jag omöjligt kunde veta hur hög
just hans bil är. Och om jag kanske skulle behöva ett intyg för höga bilar också… Fast när
han kom och jag väl satt inlastad utan större blessyrer så var jag så vänlig,
så vänlig.
Och apropå kängor så köpte jag mig ett par nya på rean. Inte
fotriktiga, förnuftiga med plats för inlägg och i omöjliga storlek 35. Utan ett
par snygga, flärdfulla 36:or med klack! De
ska ju ändå inte användas till mer än dekoration. Just nu låter jag fåfängan
vinna över förnuftet.
Som en handling av trots och som en känga till det här konstiga livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar