Idag tittar krokusen fram i min stympade rabatt.Jorden är grå och allt runt omkring ser visset och dött ut och på gräsmattan ligger snön kvar i skuggiga lägen. Men idag blommar krokusen. Ironiskt nog
är det den ruggigaste dagen på länge. Tjocka gråsvarta moln låter solen glimta
fram bara sekundsnabbt. Jag orkar inte
sitta ute många minuter innan kylan och vinden driver mig in i stugvärmen igen.
Så förmiddagskaffet dricker vi inne. Vi två som är hemma den här långfredagen. Och
vi konstaterar att det stora beslutet nu börjar landa i oss. Sakta.
Jag har upptäckt att det är svårt att styra med små precisa
rörelser här i världen. Jag övar på det. Men jag är för yvig. Jag tar i för
mycket och kompenserar med överdrift. På alla områden, både i det specifika och
i det allmänna. Jag behöver lära mig att låta allt ta tid. Och att använda
fingertoppskänslan när jag styr. Beslut och lärdomar kan inte stressas fram. Det
måste få mogna. Så som krokusen sakta tränger sig upp genom jordtäcket för att
en dag, om än molnig och ruggig, slå ut i blom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar