Ute lyser solen och värmer faktisk där inte vinden kommer
åt. Jag och naturen börjar sakta tina upp. Jag känner det nu. Den här veckan
blir bra!
Idag har jag mysstunder med yngsta dotter. Bara vi två. Vi
gör ingenting särskilt eller speciellt. Vi bara njuter av att ha vardag under
samma tak. Det är så här det ska vara. Jag lever med. Jag lever med i hennes vardagsfunderingar,
ansökningshandlingar och framtidstro. Det är inte självklart. Och bara för att
det inte är självklart är det en gåva att vårda och hålla fast vid. Så här kan
livet också vara. Naturligtvis dricker vi kaffe och te ur vackra koppar med guldkant!
Snart seglar de andra flygfärdiga ungarna in och förvandlar Stilla veckan till den livligaste sedan
jul. Jag gläder mig åt att få samla ungarna under mina vingar som den hönsmamma
jag är. Att få dela även deras liv några dagar.
Ja, glädjen tar jag ut i
förskott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar