Stjärntals och sandkorns: Modstulen

Någon har stulit mitt mod. Så nu sitter jag här med slokande axlar och hade väl släpat benen efter mig, om jag kunnat. Jag får nog göra en akut efterlysning på det världsomspännande Facebook. Kanske har någon hittat det. Finns det någon grupp för Missing courage? Om någon ser mitt mod så känns det igen på följande kännetecken: Det är litet, ynkligt och ganska tilltufsat men oerhört enträget. Det trivs bäst om det bara tar en dag i taget och vägrar ihärdigt att spekulera om sedan. Har också en fantastisk förmåga att flytta gränserna för vad som är uthärdligt. Det är totalt beroende av mänskligt sällskap och kreativitet.

Om någon förr i tiden förlorade livslusten eller sakta tvinade bort kunde man skylla på att elaka grannar stal ens mod med hjälp av trolldom. Det är därifrån ordet kommer. Modstulen. Nu för tiden behövs ingen trolldom. Det räcker så gott med några små ord. För ordets makt är stor. Och i mina öron ringer de så ofta jag låter dem. Min framtid sjunker ihop som en snögubbe i april. Och modet sticker svansen mellan benen och låter sig stjälas av rykten och missriktad välvilja.

Men jag är fortfarande jag.

Och naturligtvis låter jag inte modet fara.

Jag har snart samlat det igen.

Och tar en dag i taget.

Som alltid.