Längs ån

Längs med ån var det vindstilla idag. Jag åkte ut ensam en stund och bara satt där vid ån och andades. Precis när tankarna var på väg in på vanliga, plågsamma banor simmade en utter över till andra sidan ån och klättrade elegant upp på en gren och försvann. En naturupplevelse långt ifrån spektakulära bergsklättringar och alpåkningar. Men ändå. Jag fick uppleva naturen, stillasittande. I all enkelhet. Ett litet plaskande, en simtur och sedan borta. Just nu.

Just nu. Inte på det hurtfriska coach-sättet som man har råd med när livet flyter på. Att njuta av det man ändå har samtidigt som man sörjer det man mist eller kanske aldrig kommer att få kräver något annat av oss. Det kräver beslutsamhet. Och selektivt seende. Och tålamod. Och självförlåtelse. Det är inget att sträva efter att uppnå. Det är bara livsnödvändigt.

Så tar jag en tur och fångar min bit av världen. Fokuserar och beskär. 

.