Så ligger vi bredvid varandra och småpratar. Lite
mor-och-dotter-prat. Om ingenting. Och om allt. Kvällen är sen och vi är
trötta. Gamla minnen dyker upp i samtalet och vi fnissar lite. Ett tokigt
infall och allt brister. Vi brister. Ut i gapskratt. Ett sådant där skratt som
lämnar oss andfådda med rinnande tårar och ont i magen. Ett sådant skratt vi
borde skratta oftare.
Och när herrarna i familjen undrar vad som är så roligt
stirrar de bara oförstående på oss när vi försöker förklara. Och det får
skrattet att bryta ut igen. Så vi går till varsin våning i vårt gamla hus och
somnar med ett leende på läpparna medan herrarna sitter kvar vid tv:n och
tittar på OS.
)
Ett gott skratt förlänger kanske inte livet men gör det så mycket
roligare att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar