Långsamt vandrade de kyrkgången fram. Tillsammans. Så vackra
och unga. Så trosvisst leende. De bar fram sina hjärtan till varandra. Och en
stark hand grep om dem. Förenade dem. Välsignade dem. Från kyrkan steg sången
segerrusigt.
Och vi kippade efter andan i pur glädje.
Ett äktenskap hade ingåtts.
Jag blåser på dig.
Som en såpbubbla
lyfter du
Sväva mot höjden
Sväva högt!
När du landar må du
landa mjukt
Omgärdad av hans
kärlek
i
vardagsliv
Kära svärmor! Så fint och så gott det låter! Och din dikt till henne med önskan om att få landa omgärdad av hans kärlek i vardagsliv - är underbar!
SvaraRadera/Olga