Dofternas tid

Nu är det dofternas tid i min trädgård.

Trädgården har inte de bästa förutsättningarna i världen. Klimatet är kargt. Jorden är mager och består mest av sand. Vissa delar av trädgården får ingen sol, andra ingen skugga. Och den får för lite omvårdnad.

Ändå belönar den mig varje år. Jag vandrar genom den. Går ditt min näsa leder mig. Förbi spireans vita blommor. Så oansenliga var för sig men mångfalden hänför. Vidare nosar jag mig fram till äppelträdens ljuva doft. Så hamnar jag vid syrenerna. Jag kan gå länge bland syrener i min trädgård. De ramar in och skapar rum. Jag sitter i skuggan av en syren och andas. Fyller hjärtat av doften. Sparar den till sedan. Till höstrusk och vintermorgnar. Njuter av lyxen av blommor i vitt, ljuslila och stark purpur.

Sedan, runt midsommar placerar vi våra stolar vid chersminbuskarna i en annan del av trädgården. Vi dricker kaffe där. Sover middag. Drar in väldoften.

Så kommer rosornas tid. Och floxens. Floxen doftar inte bara gott. Den doftar barndom. Norska somrar vid havet. Solvarma promenader ner till handelsboden med en svettig peng med hål i, hårt innesluten i min hand, för att köpa is. Precis så som vresrosor doftar skolgård och klipulver och kurragömmalekar på gatan.

Orensade rabatter och allt som inte finns där spelar plötsligt ingen roll. Dofterna har jag ändå. Och jag känner mig rik.

Rensa

Bort med ogräset!

Skapa livsrum åt det ädla.

Vattna och värna det som är värt att bevaras.

Låt det slingra sig mot höjden.

Men bort det som tär och förstör.

Låt det inte slå rot för då är du förlorad.

Du kvävs och förtvinar.

Ge näring

Ge ljus och luft

Ge en nypa kärlek

Vänta

Då ska du också slå ut i blom!

Fånga

En dag är för lång

Ett ögonblick för stort

Samla förnimmelsen av sekunden

Då äppelblommans doft förför

Då fjärilen landar vid din sida

Då svalan tjirpar förbi

Där får du ro

Änglamoln

Det har landat  ett moln av änglar i vår trädgård. De har slagit sig ned i äppelträden och sprider en mild doft av hopp. Deras mångfald lovar mig en rik höst. Då ska jag baka äppelpaj och göra mos. Nu njuter jag bara av det vackra. Drar in doften och låter mig berusas. Kanske slår de sina vingar mjukt omkring mig. Kanske hindrar de fallet och låter mig singla tillsammans med dem i vinden. Kanske bevarar de mig från allt ont. Om inte så är det i alla fall bedövande vackert!

Solar i duggregn

Idag har jag suttit ute en stund och lyssnat till min by. Vindsången har ljudit med spelande rör och klingade flaggstänger. En traktor strävade uppför backen och en bil susade ned. Den var vit och därmed antagligen från hemtjänsten. Fåglarna kvittrade infernaliskt i den varma fuktiga luften. En ko råmade borta i hagen. Lugnet spred sig i kroppen och gav mig lite ro.

Magnoliorna blommar nu i vår närmsta lilla stad. Här har inte bladen riktigt spruckit ut på äppelträden ännu. Och där står redan hela våren i blom. Vi åker dit och njuter av deras vår, lite i smyg. Så vi satte oss i duggregnet i en park och njöt av dofter och färger. Magnolia. Ljuvt doftande Stjärnmagnolia. Ranukel som solar i stora urnor. Nya intryck. Andra intryck.  Vissa dagar är det nog.

Solar i duggregn

Framtiden

Framtiden är inte nu.

Den sträcker sig bortom och utom räckhåll.

Om den vet vi ingenting.

Vi kan bara ana.

Eller med hjälp av egna och andras erfarenheter göra rimliga antaganden.

Det vill säga om förutsättningarna är givna.

Och är de någonsin det.

För det som är sant idag är det inte i morgon.

Och så är det slumpen eller ödet eller tillfälligheterna eller sammanträffandena.

Eller Guds hand.

Vi kan bara välja det som låter sig väljas.

Vi kan bara åka med när vi inte har något val.

Framtiden är inte nu.

Så låt den vila tills den kommer.

Växlande molnighet

Det är bara att gilla läget. Det är ingen ide att gråta över spilld mjölk. Man får ta dagen som den kommer. Huvudet upp och fötterna ned. Efter regn kommer solsken. Alltid gläder det nån. Väck inte den björn som sover. Det är bara att ta nya tag.

Det kommer en dag i morgon också!

Och tack och lov för det!

Livskraft

Innan vi flyttade in i vårt hus fanns det ett växthus i trädgården. Det blåste ner under en vinterstorm och kvar stod bara grunden. Där i växte tulpaner varje vår. För ett par år sedan bestämde vi oss för att utnyttja grunden. Vi grävde och rensade. Vi täckte noga med täckduk innan vi placerade dit sex gånger två pallkragar med en fin gång mellan. I år blommar tulpanerna i en av pallkragarna. De har letat sig upp genom täckduken i kraftig presenning och genom ytterligare 40 cm jord och tittar glada upp mot solen.

De sex lådorna har den här helgen blivit tre. Det blir en mer rensvänlig höjd på så vis. Jag tänker gräva ner händerna i jorden och njuta av strukturen. Jag tänker så mina sallader själv. Jag tänker rensa själv. Och jag tänker skörda timjan, sallad, sockerärt och krasse. Jag tänker följa hur små groddar livskraftigt spänger sig fria ur hårda frön. Jag tänker glädjas åt det. Jag tänker placera en stol där nere i grunden och sitta och beundra växtkraften och njuta av dofterna.

Nästa vår måste tulpanerna orka sig upp genom ytterligare två pallkragar med mörk jord för att möta solen. Och då ska jag stå redo att välkomna dem igen.

Nu

Det här är inte framtiden

Gräv ned tårna i sanden

Blunda mot solen

Dra in doften av sjö

Nu går att bära

Alltid i tid

Tiden har stannat. Klockan står stilla på tio i sju. Den tid som brukar vara början på dagen. Då man tar spjärn och kastar sig ut i dagens utmaningar och möjligheter. Min klocka blir aldrig mer än så. Den stannade där den första november och har sedan inte rört sig. Inte här på den här sidan och inte i livet. Runtomkring snurrar timvisarna i hysteri. Tiden räcker aldrig till. Men här räcker den och blir över. Och vad gör man med överbliven tid? Kunde den säljas på Blocket vore jag rik. Nu skaver den och tröttar. Men ingenting är heller aldrig för sent. Ord som tidsåtgång och tidsbrist har jag stuvat undan. Lagrat gör att plocka fram senare i en annan tid. .Här vilar jag i tiden och tränar på att låta den verka. Jag svävar i en tidlöshet mitt i samtiden. Viktlöst men inte meningslöst bara pliktlöst.

Och jag är alltid i tid.